Myndig är en civilrättslig term som innebär att en person är berättigad att på egen hand ingå civilrättsliga giltiga avtal, bland annat rörande ekonomiska överenskommelser.

Ett villkor för att vara myndig är och har normalt varit att en viss ålder uppnåtts - myndighetsålder. Historiskt och i olika länder finns andra krav för att kunna vara myndig. Kön har varit och är fortfarande i vissa länder en faktor som avgör möjligheten vara myndig, där kvinnor förvägra(t)s rätten. Slavar har definitionsmässigt inte getts rätten att bli myndiga. Personer med grava mentala eller fysiska funktionsnedsättningar har och är inte alltid berättigade bli myndiga. I vissa tider och länder har också rättssystemet fungerat så att det varit svårt för de svaga i samhället och icke läskunniga att hävda sin rätt att fungera som myndiga.

I dag i världen är det vanligast med krav främst på ålder och att den normalt är 18 år för att bli myndig.

Norra Skåne gratulerar

Det var på hösten det hände. De gula löven hade alla ramlat till marken. Luften var kall och bitande. Jag trodde mer på det onda än det som var gott. Mindre än elva månader tidigare hade jag mist en älskad pojke. Men nu var det dags för ett nytt liv att komma till världen, en barn som låg inhuldad i min stora mage. Värkarna satte igång, men jag vågade inte tro på det. Var det nu han skulle komma, vågar jag hoppas? Vågar jag slänga mig ut i total ovisshet för att ta emot och älska detta barn. Får jag behålla honom? Är han min? Kommer jag att klara av det? Om inte, vem tar då hand om mig?

Min fristad blev toaletten. Där låste jag in mig. Jag, med mina demoner som snurrade i huvudet, allt medan värkarna eskalerade i min livrädda kropp. Till sist låg jag på golvet och gnydde. Gråta hejdlöst vågade jag inte. Tänk om Micke hörde. Eller om jag väckte Frida. Mamma kom och bankade på dörren.

"Ska jag stanna här hos Frida? Har Du ont? Behöver Du åka till BB?"

Jag samlade ihop mig och svarade snabbt:

"Nej, då. Allt är bra, åk du hem."

Jag hörde hur ytterdörren slog igen och hon startade sin bil samtidigt som jag vred mig av smärta.

Hur lång tid som gick medan jag låg där vet jag inte, men jag vet att jag var livrädd. Hela min kropp skakade av rädsla och en röst i huvudet skrek åt mig att jag inte skulle klara det. Samtidigt förstod jag att jag var tvungen att  väcka Micke och åka iväg till sjukhuset. Det fanns inget val.

Ca 50 minuter senare fick vi vår pojke. Han tog oss med storm. Hans vilja att komma till världen var starkare än allt. Känslorna av kärlek översköljde hela vårt väsen. Lyckan visste inga gränser. Samma stund som jag kände på hans mjuka hjässa visste jag att han skulle skänka oss en stor glädje. Arton år senare har jag fått svaren på alla frågor. Tack Nils för att Du kom till oss och för att Du är den Du är. Fortfarande idag har Du viljan att klara det Du vill och med den kan Du komma hur långt som helst!



Utnyttja de talanger Du har,
skogen skulle vara mycket tyst
om bara de bästa sångarna sjöng

I dag fick jag ett mail av en kär gammal vän, TACK!

Mailet innehåller en dikt av en ung tjej som har drabbats av cancer. Hennes cancer går inte att bota. Hon vet att hennes dagar är räknade. Hon vet att antalet dagar hon vaknar upp till en ny dag börjar ta slut. I detta skede skriver hon en dikt. Hon vill med denna dikt visa oss vad man tänker på i slutet av sitt liv. Tänk efter, det är inte det dammsugade och nytorkade golvet eller tvätthögens storlek...

Hon kommer aldrig att ta studenten, gå på bal, gifta sig eller skaffa egen familj. I stället kommer hon sakta men säkert ge upp för att låta cancern ta över.

Detta drabbar många av oss utan att vi ens skänker det en enda tanke....Livet rullar ju på alldeles för fort...





Långsam dans
Har du aldrig sett ett barn på en karusell?
Eller lyssnat på regnets plask i marken?
Någonsin följt en fjäril till en ojämn flygning?
Eller tittat på solens inre natt?
Det är bäst att  sakta ner
Inte dansa så  fort
Tiden är knapp
Musiken kommer  inte sist
Brukar du gå  genom varje dag i flyg?
När du frågar  hur du mår?
Hör du  svaret?
När dagen är klar vill du ligga i din säng
Med nästa hundra  sysslor som springer i ditt huvud?
Det är bäst att  sakta ner,
Inte dansa så  fort
Tiden är knapp.
Musiken är inte  sist.
Aldrig sagt till  ditt barn, så ska vi göra det imorgon?
Och i all hast,  Och inte se sorgen
Någonsin  förlorat kontakten, låtit en god vänskap dö.
Leda till att du aldrig  haft tid att ringa och säga 'Hej'.  
Det är bäst att sakta ner.
Inte dansa så fort.
Tiden är knapp.  
Musiken kommer inte sist.
När du kör så snabbt för att komma  någonstans.
Du missar halva nöjet av att komma dit.
När du oroar  dig och skyndar dig genom din dag,
Det är som en oöppnad gåva .... kastas bort.
Livet är inte en ras.
Får ta det långsammare.  
Lyssna på musik.
Innan låten är över

Översatt av:  Vanessa Palermo

Denna helgen har varit ljuvlig. Vi har varit på utflykt vid kopparhatten idag. Vilket väder det har varit! Solen visade sig framme hela dagen och fyllde vår bleka hy med viktiga B-vitaminer. Kanske är det bättre för hyn än min 1000-kronors kräm från Christian Dior. Men det kan det väl inte vara föresten, för enligt reklamen skulle man knappt kunna klara sig utan den.

Hur som helst hade vi en skön dag i skogen. Vi började med att äta smörgåstårta här hemma för annars blir vi hungriga innan vi kommit utanför stadsgränsen. Vi har ju börjat med friskvård på jobbet så jag har köpt nya träningskläder. De skulle ju invigas i dag!

 

Jag och dette är laddade inför dagens strapatser

 

Tusse är ute och vill säga -Hejdå!



Framme vid målet

 

Eftermiddagen avslutades med kaffe i hembygdsparken

 

Måns och Tusse demonstrerar hur kvällen avslutades

I dag har vi haft konferens på jobbet. Jag vet inte om jag är ovanligt känslig och lättretad men jag blir så trött på att alla klagar på hur jobbigt allting är. Det är jobbigt att arbeta inom handikappomsorgen, det är ingen som sagt något annat. Vi lever hela tiden med hotet om indragningar och budgetöverskridningar. Tråkigt, ja visst! Men nu är det som det är. Vi kan inget göra för att påverka kommunens ekonomi (mer än att rösta rätt) så vi måste fokusera på det vi kan påverka i stället. Med små resurser kan vi trots allt göra dagen bra för omsorgstagarna. Men om någon börjar gå ner i en negativ spiral har det lätt för att smitta av sig till övriga kollegor. Jag vägrar bli en gnällig klimakteriekärring så smitta för allt i världen inte mig!

Vårt arbetsredskap är vi själva. Och vi har själva ett ansvar över hur vi och våra kroppar mår. Och vi har bara en kropp. Den måste vi lära oss att komma överens med. Gör det som är roligt lite oftare. Tänk efter vad det är i vardagen som man mår riktigt bra av. Gör det igen och igen och igen.  För det är ju trots allt flest vardagar. Man kan faktiskt tända ljus och mysa även en tisdagskväll. Jag är absolut ingen moralkärring och kommer väl aldrig att bli, präktiga kärringar med flera fack i matlådan är bara frustrerande för mig. Vi måste försöka peppa varandra i stället för att leta fel på varandra. Oj, oj, oj så klok jag är. Det är det väl ingen som kunnat tro?

Nog om detta....jag lät bara tankarna komma ut...

Lite bilder som man blir glad av

 

Sensommarkräftskiva i Attarp hos Dennie och Mimmi

 

Anette Montazami poserar med mitt förtält (mina trosor)

 

 

Vinnare av Top Model 2010

 

  

 

Världens sötaste katter - Tusse och  Måns

 

 

Kräftsoppa och färska räkor på Hamnkrogen i Hällevik

 

 

Promenad vid havet med Lindhé

 

När jag ser dessa bilderna tänker jag på allt härligt vi varit med om i sommar...jag bara njuter och minns...

 

 

TA VARA PÅ DITT LIV, FÖR NU ÄR DET DIN STUND PÅ JORDEN.
Wilhelm Moberg.

 

 

Till Er mina kära bloggare...och till dig Jennie, vill jag bara bemöta kritiken om att jag är dålig på att uppdatera min blogg. Denna gången måste jag tyvärr ge er rätt. Det är inte ofta jag har fel men även solen har fläckar. Jag har inte bara varit en dålig bloggare jag har varit en mycket dålig bloggare.

Under den här tiden har det förstås hänt en massa saker. Jag har varit glad och ledsen. Jag har varit upprymd och besviken. Men nu känner jag mig starkare än nånsin. Jag har försökt "sålla bort" en del människor i min närhet som bara har varit negativa för mig. Självklart sker det inte utan motstånd. Jag har fått många påhopp och dåliga vibbar. Men jag står fast i min övertygelse om att vistas omkring människor jag tycker om. Svårast är det nog för omgivningen att förstå förändringen. De undrar ju vad som har hänt....om jag alltid har sagt ja tidigare varför säger jag då plötsligt nej? Men för mig är det stopp och jag har aldrig mått så bra som nu...Jag är verkligen stolt över mig själv och många av mina vänner står bredvid och applåderar och gratulerar mig till förändringen.  TACK!

Tusse har varit sjuk. Han har legat på djursjukhuset i två nätter och tre dagar. De dagarna kändes som evighetslånga. Jag grät så mycket så ögonen svullnade igen totalt. När han blev frisk och fick komma hem tog jag semester en dag och då bara myste vi hela dagen. Vilken lycka!

Vi har också hunnit med att vara ute i skogen och promenera. Även svampskogen har genomlysts med outtröttliga ögon. Korgen har blivit full ett flertal gånger. Härligt!

Jobbet har  tagit en del av min tid. Men som vanligt är det roligt att gå till jobbet och som vanligt älskar jag att jobba. Är man konstig då, eller?!

Om ni hade väntat på något smaskigt sladder om födda och döda eller gifta och skilda kan ni sluta läsa nu. Allt går sin gilla gång medan träden skiftar från grönt till gult till orange till rött och sen till mörkrött. Jag njuter av alla dofter och färger och jag är glad varje dag för allt jag får uppleva.

Jennie, jag saknar dig...




Det omöjliga tar bara lite längre tid