morins

Isabelle Caro ville bli modell. Hon hade alla förutsättningar att lyckas. Men hennes modedesigner tyckte att hon var "lite rund" och bad henne gå ner 10 kg.

Det förändrade hennes liv. Hon utvecklade anorexi och blev slav under sjukdomens hårda grepp om henne.

Hon bestämde sig för att göra något bra av det hon lärt sig. Hon kämpade med näbbar och klor för en lag som förbjöd magra modeller att modella. Därmed skulle lagen förändra modellbilden av de sjuka ideal modebranschen har idag.

Hon dog den 17 november 2010.

 

Tack för ditt arbete emot ätstörningar Isabelle.

Jag brukar vara rättså försiktig med att säga att jag förstår någon annan men i detta fallet kan jag känna känslan hon haft av sin sjukdom. Historien berör mig på djupet av mitt hjärta och jag önskar att något gott har kommit av denna tragiska historia. Anoreximonstret lämnar aldrig frivilligt ens kropp man måste hela tiden kämpa för att komma ifrån det....

Jag vill inte leva med det, jag vill inte dö med det
Jag vill avskärma det från min kropp, avlägsna det
Jag vill slänga bort det, lämna det och aldrig gå tillbaka
Jag vill inte dö med det, jag vill leva utan det

En kompis dotter har ett gediget intresse för att fotografera. Hon har tagit massor med fina bilder. Kom ihåg att det var här du såg dem först. När hon blir känd fotograf i hela universum kommer min blogg att krascha för att alla vill se hennes bilder...










Naturbilder kan man njuta av hur mycket som helst!

Vill du se fler bilder, gå in på stylebyjulial.blogg.se

Att vila är inte lättja,

och att någon gång ibland lägga sig ner

i gräset under ett träd en sommardag

för att lyssna till vattnets sorl

eller titta på molnen som rör sig över himlen

är inte slöseri med tid

 

 

 

 

 

 

När nyårsklockor ringer det gamla året ut
då har jag redan tagit en hel del nya beslut
För jag ska inte stressa, jag ska inte vara lat
utan jag ska motionera och äta mindre mat.



Jag måste ha en hobby, jag måste komma igång
jag får nog ta och leta efter någon sorts shi gong.
Jag ska börja dansa och svänga mina ben
Men stopp nu är jag tillbaka i stressen om igen.

Nej när nyårsklockor ringer det nya året in
då gläntar man på dörren med nyfikenhet i sinn
Man ser en ny värld öppnas utan måsten och besvär
Man tittar och man lovar fullt på allvar – och man svär

Att jag ska fånga dagen som bara dyker upp
ta vara på det som kommer i stort men även smått
den underbara kramen av barnen som jag får
Den underbara sången som som kommer varje vår

Jag ska njuta utav barnen och glädjen som det ger
jag ska också börja dansa och leva lite mer.
Jag ska prova att bara vara och ta emot det som jag får
och jag önskar alla andra ett riktigt Gott Nytt År! 




           Copyright Susanne Bergstedt

Medan hösten övergick till vinter hade jag annat för mig. Det känns i alla fall så. Plötsligt var det första advent och alla förberedelser som det innebär behövde tas om hand. Något av det roligaste jag vet. ALLT med julen är bara glädje för mig. I år skulle vi dessutom vara hemma. Perfekt. I år gör vi som vi själva vill, inte som någon annan tycker för att det borde vara så. Jag känner precis som Tommy Nilsson i sin nya julsång:

I år är julen min

Egentligen tycker jag bara om de gamla julsångerna. De som man tränade på i kyrkan. På julfesten i missionshuset sjöng "unga röster" sångerna som vi tränat hela hösten.  Föräldrarna satt som ljus i de gamla och utslitna bänkarna. Alla var rörda till tårar, var och en på sitt eget sätt. Några lät en tår trilla ner på kinden, några skruvade oroligt på sig och någon började prata med "grannen" för att tänka på något annat. Gemensamt för alla var stoltheten. Stoltheten över att flickan som sjöng i kören var deras.

Och jag älskade det. Jag skulle kunna sjunga julsånger tills ingen orkade lyssna mer....än i dag älskar jag att gå i kyrkan och lyssna på sångerna. Midnattsmässan vi var på i Vankiva saknar motstycke. Att följas ut i julnatten med tända ljus i våra händer var en stark upplevelse att värma sig med långt in på juldagens morgon.



Luciafirande hör också till adventstiden. Norra Skånes lucia kröntes vid stadshuset. Narurligtvis var vi där. Frida skämdes lite för mig. Hon påstår att jag stod framför Norra skånes fotograf, för att ta bilder med min iphone. Bilderna blev inte så bra för det snöade precis hela tiden. Och det snöade mycket. Vi var helt insnöade när vi tills sist kom hem för att dricka lite varm glögg. En härlig dag och kväll!



Stolt som en tupp står hon där och väntar på att få gå ut och sprida massvis med glädje och värme!






Glöggen i trädgården utomhus smakade mycket bra





Även Tusse tycker om och vara ute i snön med oss och leka...



...när han inte ligger inne och latar sig i soffan

Tjejklubbens julfest brukar också vara efterlängtad: I år var vi hos Tone och Mange. Julmaten trängdes med diverse godsaker. Till och med tomten hade hittat dit i vinterkylan. Tomtefar var sliten av alla julklappsinköp så han hade skickat tomtemor. Hon gjorde stor succé och alla var nöjda och glada!

 

Från allra första början var det min idé. Jag tyckte att det skulle vara roligt. Men när jag slängde ut frågan möttes jag av blickar som tycktes visa en negativitet utan dess like. Men vi brukar ju göra det, försökte jag, med min lenaste röst. Inget svar.

En kväll när Nils kompisar var här slog jag till. De satt runt köksbordet strategiskt utspridda.

Jag uttryckte mig kort och korrekt:

- Nu ska vi hjälpas åt att göra ett pepparkakshus.

Blickarna som mötte mig visade inte på någon stor entusiasm. Men jag stod stadigt kvar vid mitt ord.

Jag plockade fram diversa attiraljer och medan jag så sakta började att bygga kunde de inte hålla fingrarna i styr. Plötsligt räckte det att jag stod bredvid och tittade på.

Och jag var nöjd....och jag hade roligt....och mitt hjärta var alldeles varmt av kärlek över de här artonåringarna som satt vid köksbordet tillsammans med mig och gjorde ett pepparkakshus!




 Detta pepparkakshuset har vi så klart inte gjort själva, jag bara tyckte att det var vackert

Trio med bumba!



Mina änglar

Medan vi bakar leker Tusse med vattenkranen

och Måns sover middag

Lillejulafton firades hos fam Borius-Nanngård. Det finns inga ord att beskriva hur lyckat det blev. Vi hann både med att äta, leka julklappsleken och spela Bingo-lotto. När natt blev dag lunkade vi hem medan snön yrde kring våra mössbeklädda hjässor. En härlig julafton låg framför oss, Tack B-N

Familjens välklädda gran


Kakor och frukt hör julen till


Allt medan Tusse och Grisen sitter hemma på trappan och väntar på oss

Några dagar innan jul var tomten och kikade in i
våra fönster för att kolla så vi var snälla

Klappar som ligger och väntar på att bli öppnade

 

Utsikt från vårt vardagsrum, nej, jag bara skojade det är
från Liseberg

 

Medan vi pyntar inför julen, pyntar Tusse av

 

Jag gillar ju allt vad julpynt heter, men jag försöker undvika att inte köpa mer nytt för jag har ju redan så mycket. Men när jag såg denna fina snölykta var ett köp oundvikligt

 

I år har vi en Disneygran. Den kallas så för den liknar USA:s magnifika julgranar. De är odlade i Danmark och körs hit av enträgna lastbilschaufförer. Under tiden de växer formar man den till att bli den perfekta julgranen. Här i Sverige tackar och bugar vi samtidigt som vi slänger upp plånboken och betalar en orimligt hög summa för "juleträdet". Vi njuter och tycker granen var värd vartenda öre.

Tusse verkar vänta på att någon ska sätta fyr i kaminen...

 

Micke väljer att ha sin chokladkartong på en armlängds avstånd

 

Det var ett av skälen till varför vi varvade ätandet med långa promenader



Glögg, och därefter korvgrillning är fantastiskt gott efter en lång promenad

 

Vad härligt friska vi blir av att vistas ute i friska luften

Underbart vackra bilder som alla är tagna av Fridas kompis Martina Pantzar

Bordet är färdigdukat...vi väntar bara på maten





Go mad, möed mad å mad i rättantid...

 

I år njöt vi av en äkta kungsgran, en i vardagsrummet...

 

 

...och en i hallen

 

Måns och Tusse blir mätta av all julmat, nu ligger de bara och väntar på tomten

När Tomten äntligen dök upp blev Frida orolig över att inte ha varit riktigt snäll, men hon insåg snabbt att Tomten hade en massa klappar till henne, lyckan var total!

Tomten var på lite kiv-humör och ville att Nils skulle sitta i hans knä



Jag tycker själv att jag var modig för trots min rädsla för Tomten vågade jag sätta mig i hans knä

 

Morfar höll sig i bakgrunden men njöt säkert en hel del över julstämningen som sakta infann sig

 

 

På julen blir vi alltid bjudna till min moster i Vetlanda. I vår familj tycker vi att det är en av de bästa dagarna på julen. Vi blir behandlade som kungar. Maten lagas, plockas fram och serveras utan att vi behöver röra ett finger. Vi bara myser. Sitter och pratar om livet i stort och smått. Att umgås under sådana premisser är verkligen få förunnat. Jag hoppas och tror att vi alla trivs och tycker det är roligt att träffas.

Hilda och Agnes har tagit plats framför granen



Vid matbordet - igen



Söta töser

 

En kompis kom med en vacker bukett, creme-färgade rosor med glitter på!!!

Ljusstaken har jag också fått av henne, Tack T

 

Vad kan avsluta en berättelse om julen bättre än det här:

 

Julevangeliet

Vid den tiden utfärdade kejsar Augustus en förordning om att hela världen skulle skattskrivas. Det var den första skattskrivningen, och den hölls när Quirinius var ståthållare i Syrien. Alla gick då för att skattskriva sig, var och en till sin stad. Och Josef, som genom sin härkomst hörde till Davids hus, begav sig från Nasaret i Galileen upp till Judeen, till Davids stad Betlehem, för att skattskriva sig tillsammans med Maria, sin trolovade, som väntade sitt barn.

Medan de befann sig där var tiden inne för henne att föda, och hon födde sin son, den förstfödde. Hon lindade honom och lade honom i en krubba, eftersom det inte fanns plats för dem inne i härbärget.

I samma trakt låg några herdar ute och vaktade sin hjord om natten. Då stod Herrens ängel framför dem och Herrens härlighet lyste omkring dem, och de greps av stor förfäran. Men ängeln sade till dem: ”Var inte rädda. Jag bär bud till er om en stor glädje, en glädje för hela folket. I dag har en frälsare fötts åt er i Davids stad, han är Messias, Herren. Och detta är tecknet för er: ni skall finna ett nyfött barn som är lindat och ligger i en krubba.” Och plötsligt var där tillsammans med ängeln en stor himmelsk här som prisade Gud:

”Ära i höjden åt Gud
och på jorden fred åt dem han har utvalt.”

När änglarna hade farit ifrån dem upp till himlen sade herdarna till varandra: ”Låt oss gå in till Betlehem och se det som har hänt och som Herren har låtit oss veta.” De skyndade i väg och fann Maria och Josef och det nyfödda barnet som låg i krubban. När de hade sett det berättade de vad som hade sagts till dem om detta barn. Alla som hörde det häpnade över vad herdarna sade. Maria tog allt detta till sitt hjärta och begrundade det. Och herdarna vände tillbaka och prisade och lovade Gud för vad de hade fått höra och se: allt var så som det hade sagts dem.

Lukas 2:1-20