FOTVÅRDSAKUTEN

Det finns en del människor som ALLTID ställer upp för andra. De är bra vänner. Jag har en sån vän.
Hon heter Mona.

En kväll hade jag panik på mina torra, fnasiga och rent ut sagt äckliga fötter. Vad gör man.
Jag ringde så klart mona.

"Nu är det akut,du mäste hjälpa mig med mina fötter"
Hon svamlade något om att hon skulle det och det och det och det......och dessutom hade hon jobbat
SÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ mycke sista tiden......men till sist, när jag hade låtit henne prata en kvart för sig själv,
la hon till som sista mening "det är väl klart jag ska hjälpa dig med dina fötter, kommer du nu eller?"

Sånt gillar jag, jag vet att hon skulle hämta ner månen till mig om jag bad henne, och under tiden skulle vi skratta så vi skrek!

Tack Mona!



Det var Monas son Johan som tog bilden. Jag behöver väl inte berätta att han inte är något proffs, det syns väl.
Han höll på i en evighet innan det äntligen blev något. Jag och Mona hade det riktigt jobbigt med att hålla in
magen under så lång tid. Båda fick syrebrist och fick syrgas efteråt för att andningen skulle komma igång igen.




TILL SIST ÖNSKAR JAG ALLA EN RIKTIGT GLAD PÅSK!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0