morins

Det var inte länge sen hon föddes och nu ska hon flytta. Var har dessa åren blivit av. Nu låter jag som en pensionär, jag vet, men det har verkligen gått fort. Naturligtvis gläds jag med Frida men det känns väldigt tomt här hemma. Inga berg av skor innanför dörren, ingen som klagar på maten, inga "bästa år" på eftermiddagarna, ingen myskväll med film på fridas rum, inga kvällspromenader tillsammans och framförallt ingen odiskad havregrynsgrötgryta i vasken. Nu är väl inte detta hela sanningen, vi har setts nästan varje dag sen hon flyttade, skillnaden är att hon har sitt eget nu. Jag unnar henne det av hela mitt hjärta.....(samtidigt som jag torkar tårarna)





När Frida var liten skrev jag dessa rader till henne i hennes "första bok".
Nu vill jag ge dem till dig, Frida, du är den bästa dotter man kunde önska sig
och jag är enormt stolt över dig, min lilla docka


Du och jag ska leva tillsammans tills Du kan klara Dig själv,
jag ska försöka förbereda dig på bästa sätt.

Jag är ledaren. Jag är guiden. Jag är kontaktpersonen.
Jag har kunskapen och erfarenheterna.
Jag har varit barn och blivit vuxen.
Jag har överlevt. Jag har tagit mig fram.
Jag vet existensvillkoren. Jag känner farorna.

Ingen ska säga att det varit enkelt,
men med all denna kunskap, erfarenhet och förmåga,
ska jag leda och skydda Dig,
tills Du klarar Dig själv, kan stå på egna ben,
lämna mig och gå vidare.

Din uppgift är att utforska, behärska
och så småningom förändra villkoren,
verkligheten, världen.

Min uppgift är att på bästa sätt förbereda dig
för ett liv utan mig
Din förmåga, kraft och självständighet
skall växa för varje dag.

Du kan förändras. Mycket kan hända.
Gör det DU vill, forma Ditt liv
men bestäm ingenting.
Du ska klara dig - Du kommer att klara Dig,
men Du ska göra det på Ditt eget sätt.

Jag lovar att vara Ditt största stöd
och stå bakom Dig i allt Du gör

Jag älskar Dig, Frida

/mamma