MONSTERKATTEN OCH PENICILLINFÖRGIFTNINGEN
Nu har det hänt, det som jag aldrig trodde skulle hända. Monsterkatten har bitit mig i handen...ja...måns alltså. Vi låg och kela som vanligt en kväll när han plötsligt blev rädd och högg till mig i handen. Naturligtvis var det inte meningen. Efteråt gick han efter mig som en skugga...ville förstås säga förlåt. Har nu fått bekräftat att han tillhör tigerdjuren!
Det blev stora larmet. Akutmottagning, penicillinspruta, stelkrampsspruta och mer penicillin, ett glas vatten och mer penicillin. Till sist kände jag mig som en levande medicinburk. T o m micke reagerade, han tyckte vi kunde skriva Astra på dörren. Kanske något att tänka på. Två dagar och många penicillintabletter senare känner jag mig faktiskt ganska bra igen.
En liten del av mitt sortiment
Vilken tur att handen är kvar, trodde ett tag att de skulle amputera den vid axeln
Ja det är monsterkatten...så ser han ut...vi har fått många förslag på vad vi kan göra med honom.
Skjut honom, skotten är billiga
Bind fast honom på spåret och vänta på tåget
Släpp honom på 21:an
Spola ner honom
Som ni förstår så flödar fantasin, men måns är den bästa katt jag haft (har haft många) och han kommer att leva i evighet, amen.
