PLAYA DEL RÅBOCKA
Senare delen av april och första av maj har i år varit otrolig fin. Vi har redan varit vid havet flera gånger.
Råbocka är en plats som betyder något särskilt för mig. När vi var barn åkte vi alltid dit när vi skulle till havet. Ja, om allt hö var inne det vill säga. Annars var det bara att bli hemma och jobba. Men några gånger per år åkte vi dit med matsäck och strandfilt. Hela familjen älskade att vara vid havet. Det gör vi fortfarande. Vi kunde ju bara stanna en bit in på eftermiddagen sen var det dags att åka hem och mjölka korna och bära in torvströ. Jag tänker ibland....undrar hur många korgar torv jag och carina har burit in? Inte konstigt att vi är så starka och muskulösa än i dag.
Mamma har berättat att det alltid var en viss oro när vi var vid havet. Jag var alltid mer under vattnet än ovanför. Jag minns själv hur mycket jag tyckte om att ligga under vattnet och titta på allt som fanns. Bada fick jag, carina och fassan själva göra, mamma gillade inte det kalla vattnet, hon blev kvar på filten, ungefär som jag blir kvar i solstolen när vi är på stranden idag. Är det månne åldern, eller är det de genetiska arven som spelar oss ett spratt.
Så här vackert är det när man kommer ner till stranden vi Råbocka
Efter mycket kiv hade vi här bestämt oss för var vi skulle ligga
Det tog inte lång stund förrän frida gled in i total medvetslöshet, jennie och
jag fick hålla ställningarna
Här har far tröttnat på solen så han tar sin filt och lägger sig i skuggan
När vi var på poolparty hos Mona och Kjelle fick vi se deras nya vattenfall
i poolen. Det sprutar vatten och samtidigt skiftar det färg i gult, lila, rött, blått
och grönt. Något Mona är mycket nöjd med, hon gillar ju allt som blinkar och
lyser i neonfärger. (nej, hon är inte polska)
På bilden står Micke och Kjelle och övervakar hela arrangemanget
Skaffa Dig en egen vrå.
En stol vid fönstret,
ett hörn av trädgården,
en sten vid havet,
där Du inte
låter någonting störa dig,
varken det förflutna
eller framtiden,
omvärldens larm
eller Ditt eget inre larm.
Råbocka är en plats som betyder något särskilt för mig. När vi var barn åkte vi alltid dit när vi skulle till havet. Ja, om allt hö var inne det vill säga. Annars var det bara att bli hemma och jobba. Men några gånger per år åkte vi dit med matsäck och strandfilt. Hela familjen älskade att vara vid havet. Det gör vi fortfarande. Vi kunde ju bara stanna en bit in på eftermiddagen sen var det dags att åka hem och mjölka korna och bära in torvströ. Jag tänker ibland....undrar hur många korgar torv jag och carina har burit in? Inte konstigt att vi är så starka och muskulösa än i dag.
Mamma har berättat att det alltid var en viss oro när vi var vid havet. Jag var alltid mer under vattnet än ovanför. Jag minns själv hur mycket jag tyckte om att ligga under vattnet och titta på allt som fanns. Bada fick jag, carina och fassan själva göra, mamma gillade inte det kalla vattnet, hon blev kvar på filten, ungefär som jag blir kvar i solstolen när vi är på stranden idag. Är det månne åldern, eller är det de genetiska arven som spelar oss ett spratt.
Så här vackert är det när man kommer ner till stranden vi Råbocka
Efter mycket kiv hade vi här bestämt oss för var vi skulle ligga
Det tog inte lång stund förrän frida gled in i total medvetslöshet, jennie och
jag fick hålla ställningarna
Här har far tröttnat på solen så han tar sin filt och lägger sig i skuggan
När vi var på poolparty hos Mona och Kjelle fick vi se deras nya vattenfall
i poolen. Det sprutar vatten och samtidigt skiftar det färg i gult, lila, rött, blått
och grönt. Något Mona är mycket nöjd med, hon gillar ju allt som blinkar och
lyser i neonfärger. (nej, hon är inte polska)
På bilden står Micke och Kjelle och övervakar hela arrangemanget
Skaffa Dig en egen vrå.
En stol vid fönstret,
ett hörn av trädgården,
en sten vid havet,
där Du inte
låter någonting störa dig,
varken det förflutna
eller framtiden,
omvärldens larm
eller Ditt eget inre larm.
Kommentarer
Trackback
