Detta inlägg läste jag på en annan blogg. Jag blev rörd till tårar....känner hur de sakta trillar ner på tangentbordet. Kanske för att jag är extra känslig just i dag....vill i alla fall dela med mig till er.....kanske vi tänker efter en extra gång innan vi uttalar något negativt...
En doft av kärlek...
Hon heter Katie och är 21 år gammal. Bredvid är hennes fästman Nick, 23. Den här bilden är tagen precis innan deras bröllop 11 januari 2005. Katie har obotlig cancer och spenderar timmar med cellgiftsbehandling. Hennes Nick väntar medan hon avslutar en av behandlingarna............
Även om smärtan är outhärdlig och vetskapen om att hennnes organ stänger ner, en efter en ,har Katie, med hjälp av morfin själv planerat varje steg av bröllopsceremonin. Hennes klänning måste sys om flera gånger pga av hennes ständiga viktnegång.
En oväntad gäst är hennes syrgastub som Katie måste använda. Det andra paret på bilden är Nicks föräldrar. Mycket berörda över att se sin son gifta sig med flickan han älskar.
Katie, i sin rullstol, lyssnar till sin nyblivne man och hans vänner.
Mitt i festen. Katie måste vila och hämta andan. Smärtan tillåter henne inte att stå upp någon längre tid.
Katie dör fem dagar efter sitt bröllop.
Och vad vill jag säga med detta? Antagligen livet är för kort för att kastas bort på trivialiteter, att älska, glömma och förlåta är de tre viktigaste orden som finns och att störst av allt är Kärleken.
Eftersom allt rullar på i sin egen lilla takt tänkte jag bara förnya mig med lite bilder. Hösten är ju här...och med den tröttheten. På måndagen känns det som att bestiga Mount Everest att klara av hela veckan. Men plötsligt är det onsdag och sen fredag igen. Tiden går så fort. Det var inte länge sen vi var vid havet i Ängelholm och idag fick jag en bild med snö därifrån. Årstiderna skiftar så fort, jag som fortfarande springer i mina sommarsandaler. Kanske lika bra att plocka fram lite stövlar och vinterjackor.
Nils fyller snart år och jag har verkligen ingen aning om vad jag ska köpa till honom. Han har ju allt han behöver...ibland blir jag bara så trött på hela den här överkonsumtionen. Nej usch vad jag låter negativ...det är inte bra.....men det bara kom....
Här kommer lite trevliga bilder i stället för mitt gnällande...
Festbild på mig och Micke från festivalen i somras. Observera att jag har solglasögon på mig för att inte bli igenkänd.
Jag åker i Kims caddilac till cats. Vi var där hela arbetslaget för att fira en arbetskamrat som gick i pension. Observera solglasögonen. Jag använder dem nästan alltid när jag går ut. Det blir för jobbigt med alla som springer efter en och vill ha en hela tiden. Tyvärr syns inte min bodygard i bild.
Jag och Lotta tog en gemensam semesterdag. Vi tyckte att vi behövde det och vi tyckte att våra flickor behövde det. Frida och Julia ville gärna följa med. Vi åkte till Åhus och tog en promenad vid havet.
Fisen ser lite trött ut fast dagen knappt har börjat.
Alla höll på att tjata om att de ville bada. Alla utom jag. De skyllde på att de inte hade några badkläder och en massa annat. I själva verket var det så att ingen hade mod att bada. Jag sa "Bada ni så ska jag fota er" men det var ingen som nappade på den idén.
Vi träffade några karlar på bryggan. Jag fotade dem och de fotade oss. Vilket gäng!
Flotten låg tom och ödslig ute på havet...
Trots att det var rätt mycket moln orkade solens strålar ta sig förbi emellanåt.
Ett vackert vildvin som slingrar sig runt en enebuske. Mycket vackert. En underbar dag som avslutades med lite shopping och mat.
Denna bild går inte att motstå...Zlatan...I LOVE YOU!
Tanken är fri,
kostar ingenting
och är dessutom
ofta genialisk.
Nu är vaccinet här. Igår var jag bland de allra första att få in giftet i min kropp. Beslutet var inte svårt att fatta. Jag gjorde det för min skull och för alla andras. Frida har ju lite sämre immunförsvar än andra så för henne är det ju extra viktigt. När man sen hör och läser att det drabbar flest unga, blir man ju rädd. Tänk om man inte gjort allt man kunde för att motverka det. Det måste finnas någon anledning att det sker en massvaccinering. Nu har jag gjort vad jag kan och det tycker jag andra också ska göra. Det handlar ju faktiskt också om solidaritet. Kom igen, nu har jag "läxat upp" er färdigt.
Inom ett par veckor väntas svininfluensan A/H1N1 nå sin spridningstopp i Sverige. Det totala antalet säkra fall i landet är nu uppe i 1.136, enligt Smittskyddsinstitutet.
Nu har vi gått in i oktober månad. Det är idag den 10 oktober. Trädens alla löv har växlat från gröna till orange, röda eller bara starkt gula. Fortfarande kan man hitta riktigt gula fina kantareller i skogen. På vårt plank intill järnvägen har vi planterat vildvin. Just nu är de alldeles starkt röda, så vackert. Samtidigt sitter jag här mitt i natten och funderar över att någonting är över och något nytt skall komma...mörkret. Vilken tur att vi har mörkret annars hade inte alla vackra ljus vi tänder synts i våra fönster. Ett rum med tända ljus kan värma den mest sargade själ. Jag tänker på döden. Varför pratar vi aldrig naturligt om den. Vi vet alla att vi ska vara med om det, men det är ändå svårt att prata om det på ett naturligt sätt. Mamma dog ju på hösten, är det månne därför det blir så tydligt och naturligt att tänka på döden just nu.
Hur kommer mitt dödsögonblick att se ut? Kommer jag vara drogad av starka mediciner så jag bara låter det hända. Kommer jag ha ork att streta emot....för jag vill ju inte dö. Eller är jag så trött och svag så jag kan se döden som en befrielse. Många har ju berättat att man bara vet när det är dags att ge upp. Man känner det i hela kroppen att man ska lämna jordelivet. Mamma visste, och jag är glad att hon kunde förmedla det till mig, för jag kände ju också att hon försvann mer och mer från mig för varje dag som gick.
Jag vill att ni ska va ledsna vid min grav....för annars har jag väl inte betytt något för någon. Samtigt vill jag att ni ska gå vidare i livet....för det finns en fortsättning även om man inte alltid kan se det meddetsamma.
Den som sett döden på nära håll vittnar om ett lugn och en frid. Att den kommit som en befrielse, kanske efter en lång tids lidande och smärta. Att acceptansen kommit. Att kampen är över. Jag har svårt att tro det. Jag tänker inte kasta in handduken och förlora slaget. Jag vill tro och jag behöver tro på att valet är mitt. Inte att veta om mitt dödsdatum utan att själv få bestämma hur rädd jag ska vara
Mitt i livet händer det att Döden kommer och tar mått på Människan. Det besöket glöms och livet fortsätter men kostymen sys i det tysta.
Tomas Tranströmer
Här är hon...min nya idol, tillsammans med man och barn.
Jag KAN inte låta bli att tycka om henne. Hon är bara så skön. Det är inte många som vågar sticka ut som hon gör. Men det är kanske inte så konstigt när hon bara kan luta sig tillbaka i sitt fina hem och räkna pengar när vi tröttnat på henne. Det har förresten många redan gjort.
Feministerna rasar och är fly förbannade på hennes syn på kvinnan. Men, vadå, det är klart att vi behöver männen. Varför jagar vi annars dem.... De är i alla fall fysiskt starkare än oss, det är väl inte så svårt att erkänna. Relationer handlar ju om ömsesidig respekt oavsett vilket kön man har. ALLA människor är lika värdefulla...så det så!
Jag kan naturligtvis inte stå för att jag gillar allt hon säger...men jag har lärt mig sila snacket och det är hennes personlighet jag gillar...inte alla hennes åsikter!
Lite fakta....om Ni kunnat undgå att läsa det i sladdertidningarna
Anna Anka
Anna Anka, tidigare Åberg och senare Yeager, född 28 april 1971 i Polen, är en amerikansk[1] fotomodell, skådespelare och författare[2] med svenskt ursprung.
Hon är sedan 2008 gift med sångaren och låtskrivaren Paul Anka. Hon har en dotter, Ellie, född 2002, från ett tidigare äktenskap och en son, Ethan, född 2006, med Paul Anka. De är bosatta i Los Angeles i Kalifornien[3]. Hon föddes i Polen, växte upp i Sverige och blev amerikansk medborgare 2009.
Barndom
Anna Anka föddes i Polen. Hennes mamma dog när Anna var mycket ung och flickan placerades på barnhem. Vid tre och ett halvt års ålder adopterades hon av ett par i Bjuv i Skåne. Anna Anka har idag ingen kontakt med vare sig sin biologiska pappa eller syskonen som fortfarande bor i Polen eller sina adoptivföräldrar i Sverige[4].
Karriär
Hon flyttade till USA år 1993 efter att ha tävlat i skönhetstävlingen Miss Hawaiian Tropic. Förutom en del uppdrag som fotomodell hade hon en statistroll i filmen Dum & dummare (1994) där hon spelar en svenska i bikini som kliver av en buss och säger "Hej allihopa" och "Hejdå". Anna hade också små statistroller i avsnitt av Baywatch. Hon har påstått att hon kom på andra plats i Fröken Sverige 1994 där hon skulle ha förlorat mot Domenique Forsberg.[5], något som visade sig vara en bluff. Hon har inte ens deltagit i den tävlingen, utan endast i den lokala tävlingen Fröken Skåne, dock utan att hamna bland de främsta tre.[6] Anna Anka har också haft mindre roller i Sylvester Stallone-filmen Specialisten och Wesley Snipes-filmen Drop Zone.[källa behövs]
Hon har senare arbetat som tränare på gym och har även gett ut en träningsbok med titeln The 30-minute pregnancy workout book.[7] Anka var under en månads tid gift med Louis Yeager; därav efternamnet som hon hade fram till giftermålet med sångaren Paul Anka. Anka var gäst hos Fredrik Skavlans talkshow Skavlan i ett avsnitt som sändes i både svensk och norsk television den 25 september 2009. Hon gästade även Robert Aschbergs program på Tv8 den 28 september 2009.
I september 2009 är Anna Anka en av huvudpersonerna i tv-programmet Svenska Hollywoodfruar på TV3.
Debattartikel i Newsmill
Den 16 september 2009 publicerade Anka en artikel på Newsmill där hon argumenterade för att kvinnor bör stanna i hemmet och ställa upp för sina män.[8] Ankas artikel fick starkt mothugg och kritiserades av bland andra socialdemokraten Nalin Pekgul för att hylla islamistiska ideal.[9] Den konservative debattören Roland Poirier Martinsson, som inledde debatten med en artikel om svenska fördomar mot hemmafruar, förklarade att han ansåg Anna Ankas artikel vara en satir och att den, om den hade varit på riktigt, stod för "vedervärdiga" åsikter. Anka bekräftade senare i en radiointervju i programmet Nordegren i P1 att hon bara hade velat skämta, och ett par dagar senare framkom det att artikeln spökskrivits av personer på Newsmills redaktion efter en telefonintervju med Anka.[10] Newsmill bekräftade detta men såg förfarandet som fullt normalt: "Hur vi redigerar texterna är mellan oss och skribenterna. Ur ett pressetiskt perspektiv är det här den minst kontroversiella artikeln som har publicerats den här veckan"[10]
Efter utspelet bjöds hon även in av kristdemokraternas partisekreterare Lennart Sjögren att engagera sig politiskt för partiet,[11] något Anna Anka inte ställde sig främmande för.[12] Sjögren tog dock senare tillbaka sitt uttalande.[13] Kristdemokratiska Kvinnoförbundet förehöll sig negativt till tanken eftersom de ansåg att någon med hennes kvinnosyn inte var välkommen.[14][15]
Blev lite orolig att zlatan tycker det blev för mycket Anka nu, därför måste jag ha in en bild på honom oxå för han är ju ändå fortfarande nr 1!
Kan inte sluta titta på Dig.....
Jonas och Jessica har varit på semester. Av dem fick jag lite bilder från resan. Jag bara MÅSTE ha dem med.
Ni vet väl redan att Ni betyder mycket för mig...och Snotta...du kunde inte fått någon bättre tjej!
Jonas provar på modellyrket
Och här dyker han från klipporna
Jessica provar på att snorta...eller jag menar snorkla
Ni är bäst..sötisar
Glädjen kommer till Dig när Du inte söker den,
när Du är upptagen av vardagliga göromål.
Glädjen kan, liksom solljuset,
slinka in genom den smalaste springa
