morins

2009-05-04 13:53
Gud som haver djuren kär...
Ja, det är nog inte bara barnen som Gud har kär. Katten Måns är en mycket omtyckt och kär familjemedlem.

Måns beskrivs som en helt vanlig bondkatt, som för sin familj är väldigt speciell. De fick honom då han var sju veckor gammal.
- Han var en sötaste katt-unge jag sett. Det var något speciellt med honom redan från början. Han blev hela familjens lille kelgris, berättar matte Annelie Andersson och fortsätter:
- När Måns var liten hade vi ett riktigt dop för honom.
Idén till ett kattdop kom från sonen i familjen, Nils, som då var sju år. Han hade just varit på barndop och detta inspirerade honom enormt. Nils tyckte att hans katt minsann också skulle få uppleva ett dop!

Så fick det bli. Dopet hölls i vardagsrummet och hela familjen var samlad: Micke, Annelie och barnen Frida och Nils.
- Nils hällde vatten på hans huvud och döpte honom till Måns Erik Andersson.
Måns försökte så klart att smita, men är det dop så måste ju huvudpersonen vara kvar. Ceremonin avslutades med en ny version av den välkända kvällsbönen: Gud som haver djuren kär...
Annelie berättar att familjens hus tidvis varit som en djurpark - allt tack vare Måns färdigheter inom jakt- området.

- Nu är han tio år och lite lat, men förr brukade han släpa hem det mesta. Möss var vanligast, men även fåglar och till och med små kaninungar. De var så fina! Vi försökte säga till honom att sluta, men han lyssnade aldrig...

Hela familjen är sanna djurvänner och hade förstås önskat att kaninungarna skulle få leva... men säg den som kan råda över en katt?
Måns har en speciell plats hos sin familj och är mycket uppskattad.
- Han har skänkt oss så mycket glädje genom åren! säger Annelie och avslutar med att tacka för trevlig läsning i Norra Skåne.
- Ni gör alltid intressanta reportage. Berömmet ska ni ta till er, för det är ni värda!

Tusen tack för det!


Detta reportage var i Norra Skåne på familjesidan 2 maj 2009. Det var säkert många som tyckte jag var löjlig, men de som känner mig vet ju att Måns är världens sötaste och bästa katt.
Inte konstigt att han blev huvudperson i Norra Skåne.......och den som var stoltast är ju jag!